fredag 21 juli 2017

Rosencupcakes med fluffy pink frosting

Nu när snart hela rosenträdgården blommar här i Hult känns det passande med rosencupcakes till fikat. Det kan ju knappast finnas något mer passande att fika med när en har en rosenträdgård att sitta i! Cupcaksen är dessutom dekorerade med fluffy pink frosting vilket är sött, gott och namnet gör mig på gott humör.


Rosencupcakes med fluffy pink frosting

Cupcake
100 g smör
1 dl mjölk
3 ägg
2,5 dl strösocker
3,5 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver

Fyllning
Jordgubbar
Grädde

Fluffy pink frosting
2 äggvitor
1 tsk vaniljsocker
2-3 dl strösocker
0.8 dl vatten
0.25 tsk ättiksprit
Röd karamellfärg

Gör så här:
Smält smöret och tillsätt mjölken, vätskan skall bli ljummen. Vispa sedan ägg, socker och vaniljsocker till en porös smet. Tillsätt vätskan med smör och mjölk. Blanda mjöl och bakpulver och vänd försiktigt ner i smeten och blanda runt. Klicka ut smeten i muffinsformar och lämna ungefär en centimeter till kanten. Grädda i ugnen på 175 grader i cirka 15 minuter

När cupcaksen svalnat, skär av toppen och gröp ut lite av innehållet. Mosa jordgubbar och blanda med grädde. Fyll varje cupcake och sätt sedan tillbaka toppen ovanpå fyllningen

Blanda ingredienserna till frostingen i en kastrull och värm tills dess sockerlagen sjuder. Under tiden vispas äggvitor och vaniljsocker till ett vitt skum. Häll sedan den varma sockerlagen i en tunn stråle ner i skummet och fortsätt hela tiden vispa. Det är en stor fördel att använda en hushållsmaskin till det här momentet. Elvisp fungerar givetvis bra också men blir lite krångligare. Ha inte för bråttom med att hälla i sockerlagen. Låt sedan marängen vispa tills dess den är kall. Tillsätt sedan några droppar röd karamellfärg och blanda runt till önskad färg.

Spritsa den fluffiga frostingen på cupcaksen. Dekorera gärna med färska rosenblad för att förstärka bilden av att det är rosor. Låt cupcaksen stå svalt inför serveringen.

Kommentar:
Jag har testat lite olika varianter på just dessa cupcakes och som vanligt är det bara fantasin som sätter gränserna. Till nyår ett år smaksatte jag själva cupcakesmeten med mörk choklad, fyllde dem sedan med kokosmousse och spritsade på fluffy white frosting. Dekorerade sedan med guldlöv och guldkulor.

onsdag 5 juli 2017

Den första sommarmånaden

Sommardagarna passerar en efter en och det slog mig idag att vi nu är flera dagar in i juli. Det är ju trots allt sommar även om vädret bitvis har lite svårt att förstå att det är så. Jag brukar ju samla ihop månaden som har gått och skriva lite om de dagar som har passerat. Tycker så mycket om att göra den där avstämningen varje månad. Fint att se hur mycket som kan rymmas i en månad och hur mycket glädje det finns i vardagen. Det är ju de glada stunderna som förevigas på bild och då blir det tydligt att varje dag finns det något som varit så fint att det måste fotas. Härligt att se all den samlade glädjen helt enkelt.


Juni har varit en trädgårdsmånad, det trots att jag inte riktigt hunnit med trädgården. Jag ser det dock som en övning i att acceptera att allt inte måste vara perfekt. Jag kan välja att se ogräset eller så kan jag välja att njuta av alla de fantastiska blommor som jag planterat genom åren. Nu har trädgården verkligen växt upp och blivit den färgsprakande oas jag alltid önskat mig.


Juni betyder sommar och det är ju också en månad som betyder skolavslutning. Tänk när hösten kommer då går båda de yngsta tjejerna på högstadiet. Alldeles nyss var alla fyra flickorna just småflickor medan två av dem nu är vuxna och utflugna och de andra två på god väg.


När lusten fallit på har jag rensat ogräs i trädgården, men helt ärligt har jag hellre fikat i rosenträdgården. Fick dessutom besök en dag av en väninna med en tjusig Pontiac från 1959. Medan vi satt där i rosenträdgården och drack kaffe hörde vi bilarna som körde förbi att sakta in och titta på hennes fina bil. En stannade till och med för att titta ordentligt. 


Sommaren bjuder verkligen in till både fika och utflykter och jag har sett till att hinna med båda. Har sett nya platser och fikat med kära vänner på favoritplatser med bekant utsikt. Onekligen svårslaget! Mellan varven har jag dessutom äntligen ro att läsa igen. Alla de där böckerna som jag köpt det senaste året har bara samlat damm i bokhyllan fram till nu. En efter en blir nu lästa och det är verkligen härligt att kunna förlora sig i främmande världar och berättelser.


Midsommar firades med traditionellt väder och med goda vänner. Fint och ganska stillsamt och alldeles, alldeles perfekt helt enkelt!


Tillsammans med Sophie och Regina for jag iväg till ett pelargonmuseum på Orust och längtar redan tillbaka. Blommorna var verkligen smått fantastiska. Det är något särskilt med pelargoner... eller snarare något särskilt med blommor över lag. Nu blommar rosorna i rosenträdgården och dessutom den vackra doftpionen. Varje blomma som blommar blir till min absoluta favorit! Kanske är det så att jag helt enkelt älskar blommor utan att behöva välja någon särskild favorit


Sommaren skall enligt mig innehålla jordgubbar, utflykter, tid med kidsen, trädgård och mycket fika. Hittills har sommaren precis det innehållet. Dessutom har jag hunnit med att fira gammelkatten Selmers födelsedag. Nu är han 17 år och en gammal och ibland lite vresig gubbe. Fast vi står allt ut med varandra katten och jag och nu väntar resten av sommaren på oss.

tisdag 27 juni 2017

Ett blommande museum

En blomma som hör till mina favoriter är pelargon. Min egen samling började med en rosenpelargon jag fick av min farmor för 16 år sedan. Jag har fortfarande den kvar och dessutom har jag genom åren tagit många sticklingar och på så vis kunnat glädja andra. Lite speciellt med pelargonen från farmor är att den är en stickling från en planta hon fick av sin mamma någon gång på 30-talet. Efter den där första blomman har sedan fler smugit sig på och nu har jag en riktigt fin samling blommor här hemma. När Regina i förra veckan föreslog att vi tillsammans med Sophie skulle åka på utflykt till Orust och gå på pelargonmuseum kändes det som en given plan.


Själva museet ligger i handelsträdgården Orust blommor och är värt ett besök även för resten av deras blommor. Dessutom har de en fin restaurang där både dagens och fika serveras i mycket fin miljö.


Själva museet består av ett rum till bredden fyllt av olika sorters pelargoner. Där gick det att tillbringa mycket tid och bara njuta. Variationerna är verkligen oändliga både vad gäller färg och form.


Tycker om kontrasten mellan sten och blommor. Det blir verkligen fint och lyfter fram blommorna än mer.


Med så många olika färgstarka blommor var det lätt att missa många skönheter!


Det här tar jag med som inspiration till mitt uterum. Så enkelt och fint med terrakottakrukor och hyllor med flagad färd. Bedagad skönhet men likväl vackert!


Förutom att det fanns gott om blommor att titta på fanns det givetvis också pelargoner till försäljning. Att välja vilka som skulle följa med hem var allt annat än enkelt. Måste nog planera in ett nytt besök snart eftersom jag ångrade att jag inte köpte denna fantastiska flerfärgade pelargon.



Sophie fångade mig på bild när jag tittade runt på blommorna och försökte att välja vad jag skulle köpa. Verkligen svårt att begränsa sig och inte bli helt köpgalen när utbudet var så stort. Vanligtsvis är ju utbudet av pelargoner tämligen begränsat.


Vi tog oss givetvis en titt på det övriga utbudet och jag tycker verkligen om hur hela handelsträdgården är uppbyggd. Mycket luft och möjligt att se alla olika plantor.


Det här inspirerade mig även om det kanske inte är helt praktiskt! Fast nog är det så att skönhet går före funktion?!


Det blev en härlig men blåsig utflyktsdag på Orust tillsammans med mina bästa vänner i hela världen. Jag är verkligen lyckligt lottad som har dessa båda människor i mitt liv. De har funnits där genom de senaste årens många svårigheter. Aldrig tröttnat när jag behövt deras stöd och hjälp utan ständigt funnits där och varit mina trygga fina vänner.

måndag 26 juni 2017

Nyttiga våfflor

Våfflor är i min mening något smått fantastiskt. De kan ätas till frukost, som mellanmål, till lunch och givetvis som efterrätt. Till lunch väljer jag att göra en matigare variant, gärna smaksatt med rödbeta och toppad med sallad och någon god röra. Till övriga mål serverar jag dem med turkisk yoghurt eller kvarg och toppar med bär och annat gott. Eftersom jag gärna äter våfflor ofta har jag hittat på ett recept som dessutom bara innehåller nyttigheter. Det krävdes lite experimenterande innan jag kom fram till det perfekta receptet, men nu är det verkligen riktigt goda våfflor


Våfflorna blir tunna och fina och i min mening precis så som våfflor ska vara. Fungerar dessutom alldeles utmärkt att värma upp igen om en skulle råka göra alldeles för många. I min familj är det dock inte någon risk att det skulle bli några våfflor över.


Bananvåfflor
2 bananer
4 ägg
1 dl mandelmjöl
1.5 tsk bakpulver

Gör så här:
Mosa bananen och vispa ihop tillsammans med äggen och mjölet. Smeten ska bli fluffig och vispas därför med fördel med elvisp eller med assistent. När smeten är klar rörs bakpulvret ner. Grädda i en våffellagg som penslats med kokosolja. Servera genast och njut!

Kommentar:
Det är lätt att bränna våfflorna och att de fastnar. Genom att pensla laggen med just kokosolja minimeras dock risken. Testa gärna att smaksätta smeten! Smakar mycket gott smaksatt med vaniljpulver och blåbär.

söndag 25 juni 2017

I midsommartid

Midsommarhelgen är till ända och imorgon väntar en ny vecka. Det har verkligen varit en riktigt fin midsommar. En lugn midsommarafton inledningsvis och sedan middag och prat med fina vänner. Så härligt med människor en inte har träffat på länge men där en ändå har massor att prata om.


Jag hade tänkt göra midsommarkransar i år men ångrade mig i samma stund som jag klev ut genom farstudörren och regnet började vräka ner sekunderna senare. Klassiskt midsommarväder helt enkelt! Istället letade jag upp ett diadem med blommor och kompletterade med pincurls som nästan ser ut som blommor även de. Mitt fokus för dagen blev istället att baka en midsommartårta. Länge sedan jag bakade något lite mer krävande som en tårta och jag hade glömt hur roligt jag tycker att det är. Kvällen tillbringades sedan som sagt i fint sällskap på en synnerligen vacker gård. Förutom att jag träffade goda vänner träffade jag också världens sötaste åsna Yvonne. Hade ingen aning om hur charmiga åsnor är.


Midsommarafton är förvisso en trevlig dag men för mig är det riktiga firandet först på midsommardagen. Varje år arrangeras Wiknerspelen på bygdegården på Kaserna och där bjuds på allt som hör ett midsommarfirande till. Folkdans, dans runt midsommarstången, fika i det gröna, fiskedam och givetvis också nygräddade lefsor. Det har blivit lite av en tradition för Regina och mig att åka till Kaserna på midsommardagen och det är en tradition jag verkligen tycker om. 


Midsommardagen avslutades med grillat och ännu mera tårta. Bättre än så blir nog inte en dag tänker jag. Idag var det då söndag, vilodagen sägs det men inte här hemma i Hult. Det här har varit en dag då all den där otvättade tvätten äntligen tvättats, när stryktvätten strukits och allt annat som tvättats vikts och lagts in i lådor och skåp. Ogräs har rensats och huset har städats medan vilostunderna varit få. Lönen är en stund i soffan med en härlig känsla av att vara ikapp med allt och dessutom haft en fantastiskt fin långhelg.

torsdag 22 juni 2017

Fördelen med ogräs

Äntligen tycks jag vara i fas med tiden och livets alla uppgifter. Så pass i fas att jag äntligen har tid att ägna mig åt min trädgård på allvar. Hittills har varje ledig stund fått ägnas åt mina odlingar och växthus och i övrigt har ogräset fått frodas. Först skapade det tämligen mycket stress och ångest men till sist förlikade jag mig med att jag gjort rätt prioritering. Ätbart först och sådant som är vackert i andra hand. När jag väl tog tag i att börja rensa ogräs var planteringarna tämligen överväxta och vid en första anblick såg det ut som om jag medvetet planterat kirskål. Den stora fördelen med att låta ogräset växa till sig ordentligt är att det blir lättare att rensa. Det ligger något riktigt befriande i rensa ogräs i en överväxt rabatt. Skillnaden blir rejäl och det syns verkligen att arbetet har gjort skillnad. När jag till sist gav upp hade jag fyllt en skottkärra med ogräs, fått en plantering som åter var fin och dessutom fått ett helt gäng knottbett.


måndag 19 juni 2017

Längs saltvägen till Henties Bay

Sista dagen jag var och hälsade på Maggy i Swakopmund i april for vi på en utflykt. Målet för vår resa var den lilla staden Henties Bay nära åtta mil norr om Swakopmund. Att köra bil i Namibia var något av en utmaning för mig eftersom de har vänstertrafik. Därför var det skönt att komma ut ur staden och köra med havet till väster och öknen till öster. Vägen vi färdades på var en lite annorlunda väg eftersom det var en saltväg. När dimman drog in från havet blev det alldeles glashal att köra på. För att få bättre grepp på vägen var det bara att svänga ut lite i sanden och se till att däcken blev sandiga. Onekligen en lite annorlunda upplevelse.


Väl framme i Henties Bay möttes vi av en liten stad mitt ute i öknen. Det är en otroligt vacker plats men ändå lite svårt att förstå att någon en gång i tiden valt att bosätta sig på en så pass karg plats.


Atlantvågorna som slår in mot stranden är enorma. Trots att vi befann oss ute i öknen var det allt annat än varmt eftersom det blåste in starka vindar från Atlanten.


Stranden är ändlöst lång. Bara sand och hav så långt ögat kan nå!


Vi hittade lekfull konst med havet som fond. Tycker om hur konstnären har utgått från stenarnas naturliga form och använt i sitt konstverk.


När dimman drog in mojnade vinden och staden blev märkligt varm och tyst. Lite som att svepas in i spunnet socker tänker jag mig. Vi hittade ett trevligt litet café längs huvudgatan och serverades en riktigt god lunch följt av kaffe och möjligheten att bara sitta och njuta av tillvaron. Det var en sömnig liten stad vi besökte men den gjorde intryck på mig och jag har ofta återvänt dit i tanken. Det visade sig dessutom finnas mycket att upptäcka i omgivningarna vilket vi inte alls hann med vilket gör att jag helt klart måste åka tillbaka till Henties Bay nästa gång jag är i Namibia.



Precis utanför den lilla staden stannade Maggy och jag för att spana in ett vrak. Dessutom passade vi givetvis på att ta en gemensam bild. Vi kisar i den starka solen men jag älskar den här bilden. Vi hade en riktigt fin dag tillsammans och jag kände att de där timmarna kommer för alltid att finnas kvar i mitt medvetande. Då gör det inget att jag gör märkliga miner på bilden, för det här är en bild där jag är rakt igenom lycklig!


Det kändes lite märkligt att svänga av vägen och åka ut på stranden. Där fanns ju till synes inte något annat än sand och hav.


Väl framme såg vi då skeppet som lidit skeppsbrott vid stranden. Fram till augusti 2008 var detta en båt som färdades längs havet och hade en besättning. Sedan skeppsbrottet har det istället blivit ett utflyktsmål på vägen till eller från Henties Bay.


Båtens besättning har ersatts av fåglar som numera ser detta som sitt hem.


Det blev en riktigt fin utflyktsdag längs saltvägen från Swakopmund. Mycket prat men också långa stunder av behaglig tystnad. En sådan där tystnad mellan två människor som känner sig helt trygga med varandra. Det är onekligen något riktigt fint att ha människor där en trivs med att vara tyst tillsammans.
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...